Frågor & Svar

Allt som publiceras modifieras så att  ev identifiering omöjliggörs

Hej!

Vet du om det finns några beroendespecialister med inriktning på socker?

Jag är rätt säker på att jag är beroende…och skulle va väldigt tacksam för hjälp. / I

SVAR: 

Hej I,
Jag tycker du skall ta kontakt Bitten Jonsson som är ledande i Sverige på sockerberoende.

Den klinik som jag tidigare var knuten till, Valet, har tätt samarbete med henne och jag har stort förtroende för hennes arbete och hennes sätt att se på behandlingen av sockerberoende. 
Bifogar en länk till hennes hemsida, som du säkert redan har kikat på.
 http://www.bittensaddiction.com/

 

Insikt är det största steget till ett bättre liv I, du är helt fantastisk som tagit det!

Stort lycka till i ditt kommande arbete

Mvh Helené

 

Hej, min fråga handlar om min son, nitton år.

När han var 16 flyttade han till en annan stad pga. mitt alkoholmissbruk. Idag är jag nykter sedan fjorton månader och arbetar i stegen. Jag pratar ofta med min son och vi håller på att bygga upp en relation igen och det går sakta framåt. Han håller i taktpinnen och jag följer med, visar att jag är mamma igen och det ser positivt ut. Men. Jag har nu fått veta att han har misskött skolan, inte varit där och fått signaler om att allt inte står rätt till. Jag vill så gärna åka till honom för att se vad som händer och hur han mår men han vill inte det. Så jag har gjort vad jag kan; pratat med skolan, mailat honom mitt stöd  etc. Och det har gett resultat. Han säger att han älskar mig och ser att jag nu vill och kan vara en stödjande mor. Men jag vill så gärna åka till honom. Socialen tyckte att jag skulle åka oavsett vad han säger. Men jag vet inte vad som är rätt. Jag är så rädd för att han ska bli arg och stöta bort mig och att jag går över hans gräns. Men om han mår dåligt kanske han någonstans inom sig blir glad över att jag kommer? Ja, vad gör jag? Jag har äntligen fått boka en resa hem till mig i slutet av maj. Men det är den tredje resan, alla andra har han avbokat trots att han själv velat komma. Det verkar som han ännu inte klarar av att träffa mig. Därför tvekar jag att åka. Tacksam för svar och råd. Vänligen, en mamma”

SVAR:

Vill börja med att säga att du är fantastisk modig och stark, och 14 månader är kanon! Barnen är vår akilleshäl vår största glädje men också vår ständiga oro. Du är rädd för att bli avfärdad, rädd för att allt ni byggt upp skall raseras, men det brukar fungera tvärtom, så länge vi är nyktra och jobbar med vår nykterhet. Även om han vänder dig ryggen denna gång också, så kommer tiden du lever i nykterhet att bygga er relation. Din nyktra tid bygger automatiskt och i sig själv – tillit och förtroende.

Jag tänker så här; När vi var aktiva levde våra barn utan oss, vi fanns inte för dem, mentalt/själsligt, även om vi var där rent fysiskt. När han flyttade i från den drickande mamman fanns du inte och hans kunde inte ”utmana” din kärlek för responen uteblev eller räknades inte för honom eftersom DU inte ”fanns”. Nu kan han välja att inte träffa dig och kanske är det ett steg i hans utveckling och i hans sätt att utmana din kärlek och tron på dig och din nykterhet och tilliten till er, om du förstår hur jag menar…. Han kan välja bort dig, men du FINNS där ändå! Och det tror jag är oerhört viktigt; att vi ligger i och ständigt stöter på ÄVEN om vi blir vända ryggen.

Det är vår uppgift som föräldrar att visa oss och visa att vi bryr oss och visa vår kärlek. Slutar vi att komma och att lägga oss i kan det tolkas som ett tecken på att vi inte vill att vi inte bryr oss. Så jag tycker att, om du orkar och klarar av att ta ett nej, så åk till honom. Kanske skall du ställa in dig på att bli avvisad, och på så vis förbereda dig och inte bygga upp en förväntan som kanske inte infrias. Och infrias den så är det bara fantastiskt och underbart! MEN, det finns alltid ett MEN och det är att du måste tänka på dig själv och din nykterhet! OM det är så att du känner att du skulle bli förskräckligt ledsen eller rent förkrossad om han inte vill träffa dig och att du i det äventyrar det du byggt upp i dig själv och äventyrar din nykterhet – då bör du inte åka till honom utan vänta tills dess du känner dig tillräckligt stark.

För utan din nykterhet är det ingenting värt vad än du gör. Så vi måste kämpa, stöta på motstånd men aldrig ge upp när det gäller det vi bär närmast vårt hjärta. Om du reser se till att du har någon som kan stötta dig som kan finns för dig om du behöver, en vän i gemenskapen eller om du har en sponsor. Du får gärna maila och berätta hur du gör och hur du tänker. All värme och all styrka Kram helené

**********************************************************************************

Allt som publiceras modifieras så att  ev identifiering omöjliggörs


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: