Vilja vs Villighet

Jag vill, jag vill , jag vill bli nykter. Och jag dricker ändå.
Min vilja styrs ofta av mitt ego eller av mina konsekvenser. Jag vill sluta dricka för att bli av med mina konsekvenser.
Vi är beredda till förändring först när smärtan är tillräckligt stor, men är det viljan som väcks av smärtan?

Jag tror att det är villigheten som vaknar till liv när smärtan blir för stor, eller när smärtan blir tillräckligt stor för att villigheten att göra det som krävs blir en befrielse och en lättnad.
Och jag tror också att man kan komma fram till att smärtan är för stor – jag kan bestämma mig för att den är tillräckligt stor och låta smärtan lämna plats åt villigheten.
Det är den personliga botten vi brukar tala om, när min personliga smärta blir för stor.
Jag behöver inte invänta bottenslaget, jag kan höja min botten och för det krävs att jag jobbar fram villigheten och gör det som krävs för att nå min nykterhet.
Så jobbet blir att ta reda på vad som krävs av mig och vara villig att göra det, oavsett vad livet eller mitt psyke hittar på för ursäkter eller undanflykter.
Det är svårt ja, men fullt genomförbart med stöd och hjälp. Vi behöver varandra för att orka hålla liv i villigheten.

Det är villigheten som håller oss nyktra inte viljan.
Villigheten handlar medan Viljan önskar.

Kommentera