Vill jag verkligen allt jag önskar?

Jag önskar jag vore Moder Theresa eller Gandhi, jag önskar alltid tänka snälla tankar och ha fördragsamhet med andra människor.

tusse

Nej, så är det i ärlighetens namn inte. Det känns fint att vilja vara en bättre människa, på ett rent teoretiskt plan, för det skall jag ju vilja – ärlig, rak, mjuk, tålmodig och snäll.

Men jag tycker att det är skönt att vältra mig i skvaller och släppa lös mina elakaste tankar och planera läckra hämndhandlingar, emellanåt. Det är liksom enklare än att hela tiden gå runt och tänka på vad jag tänker och vakta på mig själv. eller hur ?!

Jag har bytt ut min lilla bön eller önskan, som jag har till morgonkaffet, de dagar då saker eller personer på jobbet sticker eller river i själen. Från att ha bett om att vara en ödmjuk, trevlig och tålmodig person mot mina kollegor, ber jag nu för tiden om STYRKA att vara ödmjuk, trevlig och tålmodig. Det känns lättare.

Ibland infinner sig styrkan … ibland inte. Och ibland vill jag inte ens ha den.

I sjätte steget ber vi ödmjukt om att alla våra karaktärsfel skall tas ifrån oss. Vilka är dom och vad gör dom med mig? Vi kommer aldrig helt bli av med alla våra fel och brister. Vi jobbar med oss själva och på så vis krymper dom och blir mindre. Och, som sagt, en del vill vi kanske inte helhjärtat bli av med och då får vi acceptera det också.

Jag är ärlig både med det goda och det ….. lite mindre goda i mig och på så vis lär jag mig att tycka om mig själv mer och mer🙂

Så …vill jag verkligen få och bli allt jag önskar eller ber om … inte alltid.

Hur ärlig är jag med mig själv idag?

 


2 responses to “Vill jag verkligen allt jag önskar?

  • chribba65

    Ja jag har också många fel och brister. Jag är inget helgon. Fast jag flyr inte längre in i alkohol eller andra droger. Skapade en grupp på Face book som heter Duger som jag är.https://www.facebook.com/groups/340492239317100/
    Eftersom jag vet att jag duger som jag är trots att jag ibland kan göra fel. Om jag inte flyr genom alkohol, eller andra droger.

  • Nett

    Tack för dina ord! Känner igen mig i funderingarna om jag verkligen vill det jag ber om. Jag tänker också tillbaka på ett tillfälle i tonåren när jag bad min mamma om att få följa med en kille ut till hans landställe och jag blev så arg på henne när hon sa nej. Hon sa senare att ”jag tror inte du egentligen ville” och det hade hon rätt i.

    Ibland när jag ber om något brukar jag be om att det skall ordna sig till det bästa. ”Det bästa” är ju inte alltid det jag, vid en första anblick, tror att jag vill!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: