Själens mörker har ingen belysning ….

…. inte min landsväg hemma heller.

2014-10-14 06.52.47

Är ute och går med hundarna, mörkret har fallit och det är verkligen riktigt mörkt här ute på vischan – utan belysning.
Jag använder inte ficklampa – jag tycker att jag ser bättre utan.
Mörkret blir mindre och det blir inga skuggor utan ljus.
Går där i min reflexväst och funderar på att jag faktiskt inte är rädd, att jag inte ser skuggor i skuggorna, som stryker efter mig och snart hoppar fram.

Och jag tänker att det är på samma vis som med mörkret i våra hjärtan och i vår själ – blir jag vän med mitt mörker, lär mig acceptera och hålla om mitt skrämmande svarta, lär mig hitta utan lampa, så ser jag att ingenting där är farligt.

Det finns ingenting i mitt mörkaste mörka som kan skada mig, bara jag vågar mig in i det ….. då ser jag hur ofarligt det faktiskt är och som man brukar säga – det värsta har redan hänt.

Om jag vågar mig ut i mörkret utan lampa ser jag stjärnorna och det stora Stora.

Vågar jag gå utan ljus, vågar jag krama min skugga?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: