Månadsarkiv: maj 2013

”Om jag vetat…”

Vi kommer fram till avsatsen mot …. en blå himmel och långt nedanför ser vi fåren beta och jag märker att kompisen vid min sida stannat längre bort.

-Dit går jag inte….

kyrka

Jag vänder mig om och ser skräcken i hennes ögon och den grönbleka färgtonen som ersatt brännan på  hennes kinder.

-Dit går jag bara inte….

Pilgrimskapellet vi skall besöka ligger inbyggt i grottan på bergets stupande kant, stigen dit slingrar sig med fina träräcken längs kanten och utanför  …. en hisnande utsikt

-Jag lider av panisk höjdskräck och har gjort hela mitt liv ….

Meningen är att hela gruppen skall samlas för reflektion och delningar i skuggan utanför ” Jungfruns heliga källa” detta undersköna lilla kapell mitt ute i bergslandskapet högt ovanför Lentas hamn på södra Kreta.

Några försöker övertala vandringsvännen att gå med ändå ….. hon vägrar och blir mer och mer obekväm … lite arg och ledsen …

Då händer något helt fantastiskt.

Utan att ens fundera eller organisera, är vi fem kvinnor som bildar en mur – en kvinnomur, en kärleksmur – ut mot stupet och  kvinnan i mitten sträcker ut sin hand mot vännen ….

-Kom…  håll min hand och bara känn oss, känn att vi finns här  – titta inåt berget och gå med oss….

Vi rör oss sakta framåt .. nedåt och vi räknar högt och långsamt våra steg  1….. 2…. 3….. 4….. , 1…… 2….. 3…. 4….

Och efter en liten stund för oss – en evighet för vännen med höjdskräck – är vi framme på den lilla lilla stengården utanför kapellet!!

Hon klarade det!!

Vi busvisslar, skriker, tjoar och applåderar vår vän och oss själva.

Hon vågade!!

Med hjälp av dessa fantastiska kvinnor – kom vi ner tillsammans och vännens leende växer fram och hon växer i sig själv.

Vi har hjälpt en vän och glädjen i min själ är enorm – helt fritt från egen vinning har vi hjälps åt

Och vet ni …….. vi är alla 12-stegare, vi fem som bildade den hjälpande muren !!!!

På samma vis går vi  stigen tillbaks  1…. 2…. 3…. 4….,  ….   upp på vägen igen, i skydd av en mur av kärlek kommer vännen tillbaks helskinnad.

Minns vännens ord innan denna prövning

-Detta sas det inget om innan vi började vandra i morse!! Hade jag vetat det hade jag aldrig gått med.

Jag tänker, vilken tur att vi inget vet om vad livet har att  ge där framme, i det som skall komma

Vilken tur att livet ger oss den chansen att växa ❤


%d bloggare gillar detta: