En kraftkälla

Samma ord varje gång – varje gång ny innebörd.

Fransicus fredsbön ger mig ständigt nya tankar, nya ingångar och nya insikter.

Det gör den till en källa för stor rikedom – en källa för mig att ösa ur – en andlig kraftkälla.

Senast jag lät mina ögon svepa över texten kom ordet NÖJD till mig.

Att vara nöjd med livet, nöjd med mig själv. Nöjd som i acceptans.

Att vara nöjd behöver ju INTE per automatik att all min ambition är bortblåst, att min önskan att växa har gått i ide, att mitt jag och min strävan är borta. Varför är det då så det känns när det efterlängtade tillståndet infinner sig, när lugnet sveper in och allt är bra??? Varför kommer inte känslan av att vara nöjd och tillfreds och fyller mig – varför kommer inte känslan av att vara nöjd i det lilla – TACKSAMHETEN.

Istället fylls jag av den stora tomheten, allt är förbi, det roliga är slut, sladden har dragits ur. Önskan jag när av en vardag blir enformig och tråkig, stillastående och ingenting värd. Är det kickarna som saknas mig i det – är det den listige och starke som talar och som hindrar mig att njuta det jag åstadkommit?

Då kommer, som ett brev, skulden över min otacksamhet i allt det goda som omger mig.

Jag förstår att jag måste titta på det goda och medvetet se det, ta in det och smaka det.

Min tacksamhetslista blir receptet för att mota bort den infekterade känslan av tomhet.

Allt det jag skriver på min lista fyller hålet av tomhet och ger mig tillbaka lusten och glädjen!

Glädjen över det lilla – som är det Största🙂


One response to “En kraftkälla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: