Månadsarkiv: juni 2012

Livet är inte rättvist ….

……..  men skönt ändå 🙂

Ibland blir vi nedslagna när saker o ting går oss emot.

Den här känslan bygger på en underliggande förväntan om att livet ska vara rättvist.

Livet är inte rättvist.

Ju förr vi lämnar denna falska föreställning bakom oss, desto bättre.

”Goda”människor drabbas av minst lika mycket olyckor och motgångar som de ”onda”‘ och inte bara som straff eller för att Gud slagit vad med djävulen 🙂

Ödet slår ofta blint.

Inte minst när vi drabbas av svåra olyckor, fysiska eller psykiska, allvarliga sjukdomar, påminns vi om hur slumpmässigt dessa händelser kan förändra en familjs tillvaro.

Det faktum att livet inte är rättvist är svårt för oss att acceptera.

Att ens tänka sig att vi lever i en värld styrd av slumpen kan kännas hotfullt.

Religionens världsbild kan hjälpa till att ge en välkommen förklaring och ordning.

Men de flesta måste hitta ett sätt att leva med livets nyckfullhet och överraskningar.

För att lugnt kunna leva med tillvarons oberäkneligheter krävs både mod och mognad,  och någon form av filosofisk grundhållning, livsvisdom helt enkelt.

Vi måste hitta en livsfilosofi, som vi kan leva i och med.

Många av oss kanske har levt vårt liv med en livsfilosofi som vi på grund av sjukdom måste se över, komplettera eller helt byta ut.

Vi kanske, som de flest tror jag, levt vårt liv helt utan någon synlig eller medveten livsfilosofi……..

12-stegs programmet är en livsfilosofi.

Många har insett att det gamla sättet att leva och se på sitt liv inte höll, missbruk och beroende ledde till ett liv, som vi till slut inte ansåg oss värdigt.

Vi hittade de 12-stegen och började vår vandring i en ny värld till ett nytt liv – för många av oss.

Min nuvarande livsfilosofi gör att jag kan leva mitt livet och mer som den jag var ämnad att vara. Och om jag ser det just som min livsfilosofi kännerkust en stolthet  över detarbete  jag lägger ner och det jag eventuellt får försaka.

Mina insatser är med råge värda belöningen!!!!

En fin Midsommar utan alkohol och droger önskar jag Dig som önskar och behöver en sådan ….. 🙂

Annonser

Tid för lek och vila …

”För lite och för mycket skämmer allt.”

att hitta en lagom balans mellan den tid vi arbetar och den tid vi har för vårt privatliv är en central uppgift för varje individ.

Vi behöver alla få en balans i vardagslivet, men för att få en sådan balans måste vi lära oss att sätta gränser. Att hitta den inre balansen mellan hur mycket tid jag vill ägna åt arbete och annat är en personlig ekvation av stor betydelse. Hur man löser den är inte alltid givet.

Vuxna människor behöver också tid för lek, även om vi kanske inte kallar det just lek. Men vad är golfspelande, trädgårdsskötsel, vandring, ridning osv. om inte lek som ger oss nya krafter att sedan syssla med de saker vi arbetar med.

Vi behöver de stunderna för att låta vårt inre få en chans att återhämta sig.

Det är nästan som åkern som ibland behöver få ligga i träda för att inte bli utarmad.

När vi ger oss tid till inre vila med roliga och lekfulla aktiviteter skaffar vi oss också buffertar mot risken att bli utbränd. Det gäller också när man tillåter sig olika kreativa utlopp, antingen det är att skriva, fotografer, måla, arbeta med keramik eller silver.

Dessa viloperioder kan också ge vårt intuitiva jag en chans att komma till tals — Jag ger mig själv möjligheten att höra och lyssna till min inre röst – mitt jag 🙂

Den amerikanske poeten Walt Whitman sa att hans väg att få inspiration var att ” göra ingenting och bjuda in min själ”.

En poetisk variant av det vi skulle kunna kalla att ge sig själv reflektionsutrymme.

 

Kan jag ta mig tid att ge min själ utrymme i dag? 🙂


med nya ögon …

”Den här musen måste avstå från att se saker och ting med musögon för att kunna utvecklas” Hyemeyohsts Storm

Det finns en indiansk berättelse om en mus som hörde ett rytande i öronen, och som gav sig iväg för att ta reda på vad det var.

Han mötte många djur som hjälpte honom på vägen. Till slut fick musen själv tillfälle att hjälpa och han gav bort sina ögon för att hjälpa ett par andra djur.

Blind och hjälplös väntade han på slutet.

Då fick han plötsligt höra ljudet av en örn som dyker ner på sitt byte. I nästa ögonblick kände musen att han flög i luften och svävande högt där uppe kunde han se allt det härliga runt omkring sig.

Då hörde han en röst säga: ”Du har ett nytt namn. Du heter örn.”

Precis som för musen händer det att vi känner något inom oss som vi vill utforska. Svaret på gåtan ligger dolt djupt inom oss, liksom svaret på alla gåtor, och ändå mitt framför näsan på oss.

Ofta räcker det med att vi blundar och ser åt ett annat håll.

När vi gör det, blir vi belönade med en ny sorts syn, en syn som låter oss upptäcka alla de möjligheter vi bär inom oss.

 

Hur kan jag se på saker och ting med nya ögon idag? 🙂


Gör tiden till din!

” Tid är liv och livet bor i hjärtat.”

Så skriver Michael Ende i sin barnbok Momo och kampen om tiden. Där får vi också möta gatsoparens livsvisdom när han inför en milslång gata inte grips av panik eller uppgivenhet utan fokuserar på att sopa en sten i taget. Vid dagens slut har han kommit till gatans slut.

Det mål som kan synas ouppnåeligt når man via små steg en bit i taget.

Att gripas av hopplöshet inför den till synes långa vägen bidrar inte till ett konstruktivt förhållningssätt – när jag fokuserar på en bit i taget kan jag ofta hantera situationen lugnare och klokare.

Vid magiska punkter i livet kan vi känna det som att  tiden ”står stilla” eller, rättare sagt, medvetandet om tiden försvinner från vårt inre.

Vi är så intensivt absorberade av nuets njutning eller fascination att tiden suddas ut. Vi besöker alla detta rike då och då, men det är inte ett tillstånd som någon kan befinna sig i under långa perioder, även om vissa meditativa tekniker anses kunna frammana detta.

Bodil Jönsson kritiserar den idealisering av nuet som vi kan möta i populär tänkandet:

” Nuet blir handlingsförlamat om man inte vet vad man gör om en månad. Bilden av framtiden är nödvändig för ett liv i nuet!”

Hon sätter finget på en viktig punkt, men paradoxalt nog är det också så att nuet känns mer intensivt och värdefull när man akut upplever att ens liv är begränsat.

Människor som drabbas av en livshotande sjukdom, råkat ut för en allvarlig olycka eller en djup livskris säger ofta att när de väl tagit sig igenom chocken kan de ta vara på det liv som återstår på ett nytt sätt.

Att hitta ett förhållningssätt där man gör tiden till sin är en del av livsvisdomens gåta  🙂


%d bloggare gillar detta: