”Jag har lagt …

mina drömma för dina fötter. Gå varligt fram, ty du går på mina drömmar.”  Yeats

 

 

När man håller upp ett kristallglas mot ljuset målar det en regnbåge på väggen. När man slår försiktigt mot det med en sked ger det ifrån sig en spröd klang. Men när man tappar det splittras det i  färglösa, tysta glasskärvor mot golvet.

Mänskliga varelser kan, till vår förvåning, vara sköra som glas.

I synnerhet när det gäller människor som vi lever tillsammans med eller har känt under mycket lång tid, kan det vara lätt att glömma vad det är som får dem att glittra eller jubla. De egenskaper som gjorde att vi fäste oss vid dem från början, tar vi så lätt för givna.

När man inte längre förmår se och höra sina kära, när man inte längre förmår uppskatta dem, blir man vårdlös. Alltför ofta börjar man gå och tiga och ha tråkigt tillsammans och till slut har man nött ut vänskapen eller kärleken ….. så att den tar slut.

Men det kan undvikas, om jag är uppmärksam på andras behov och känslor

 

Vem kan jag sätta värde på idag?🙂

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: