Månadsarkiv: september 2011

”Jag har lagt …

mina drömma för dina fötter. Gå varligt fram, ty du går på mina drömmar.”  Yeats

 

 

När man håller upp ett kristallglas mot ljuset målar det en regnbåge på väggen. När man slår försiktigt mot det med en sked ger det ifrån sig en spröd klang. Men när man tappar det splittras det i  färglösa, tysta glasskärvor mot golvet.

Mänskliga varelser kan, till vår förvåning, vara sköra som glas.

I synnerhet när det gäller människor som vi lever tillsammans med eller har känt under mycket lång tid, kan det vara lätt att glömma vad det är som får dem att glittra eller jubla. De egenskaper som gjorde att vi fäste oss vid dem från början, tar vi så lätt för givna.

När man inte längre förmår se och höra sina kära, när man inte längre förmår uppskatta dem, blir man vårdlös. Alltför ofta börjar man gå och tiga och ha tråkigt tillsammans och till slut har man nött ut vänskapen eller kärleken ….. så att den tar slut.

Men det kan undvikas, om jag är uppmärksam på andras behov och känslor

 

Vem kan jag sätta värde på idag? 🙂

 


FLER KVINNOR DÖR ….

 Kraftig ökning av kvinnor som dör av alkorelaterade leversjukdomar

Mellan 1997 och 2007 ökade antalet svenska kvinnor som dog i alkoholrelaterade leversjukdomar med hela 83 procent. Det visar en undersökning från Karolinska institutet och Sorad.

Även bland männen ökade dödligheten i alkoholrelaterade leversjukdomar mycket, rapporterar Ekot. Här låg ökningen på 65 procent.

Den kraftiga ökningen av alkoholrelaterade leversjukdomar bland kvinnor och män beror på att alkoholkonsumtionen ökade med 20 procent hos den svenska befolkningen i stort under den tioårsperiod som undersökningen omfattar.

Orsaken till att ökningen av dödligheten i alkoholrelaterade leversjukdomar är större bland kvinnor än bland män beror på att kvinnor är mycket känsligare för alkohol. En kvinna kan bara dricka mellan hälften och en tredjedel så mycket som en man innan hon drabbas av leverskador, enligt Rolf Hultcrantz, en av dem som har lett undersökningen.

– Det är jätteallvarligt och jag tycker att man måste ta konsekvenserna av det och använda ordentliga metoder för att få folk att dricka mindre igen och inte framställa alkohol som något ofarligt och trevligt, säger han till Ekot.

Jenny Stadigs

2011-09-22, kl 10:40

http://www.accentmagasin.se/


Det finns ….

… två sorters slavar. De som är fångar i missbruket och de som är fångar i avundsjukan.

Inga känslor vållar oss större lidande eller stjäl mer tid av oss än avundsjukan. När vi är avundsjuka känner vi oss aldrig fria från stress … därför avundsjukan tar aldrig semester. Shakespeare kallade avundsjukan ”den gröna sjukdomen”. Avundsjukan gör berg av sandkorn.

När vi är avundsjuka på andra, framför allt på medlemmar av vår egen familj eller de i vår absoluta närhet, blir vi blinda för det goda vi annars skulle se hos andra människor. Då plockar vi ogräsbuketter i stället för att njuta av de vackra blommor livet bjuder.

Istället för att vara avundsjuka på andra människors begåvning eller ägodelar borde vi uppskatta våra egna värdefulla egenskaper  .. det hos oss som ingen annan människa äger på exakt samma sätt.

Vilka rikedomar bär jag inom mig och vilka rikedomar har jag runt omkring mig ? 🙂


När våra livslögner ..

… och drömmar och ideal krossas, då rasar världen samman för oss.

Vår värld rasar samman när vi utvecklas.

Vi har växt ifrån de ideal vi hade i går och vi har börjat förverkliga de drömmar vi hade i fjol. Nu väntar nya drömmar. Tillfrisknandet har fått vår gamla värld att rasa samman. Hurra!
Sedan vi slutat leva det liv vi inte längre önskade, ger var ny dag oss tillfälle att ”skapa” nya värderingar som ersättning för de utnötta, urväxta livslögner vi hade under vår tid i vårt gamla liv med oärlighet, otrohet eller missbruk  av något slag.

Men det krävs tålamod, envishet och styrka för att göra sig av med allt gammalt. Det var ju nästan den enda tröst vi hade förr.
Vi kanske behöver bli påminda om att om det inte vore för de gamla krossade livslögnerna, skulle vi inte utvecklas och mogna enligt vårt nya, större livsmönster.

Vi har en roll här i livet, precis som våra bröder och systrar, våra vänner, våra barn. Nya drömmar och nya ideal ska visa oss vägen. De gamla drömmarna hade vi nytta av i går, men det förflutna är förbi. De kan inte visa oss vägen i dag.

Jag ska med glädje se min gamla värld rasa samman. Det är ett tecken på att jag utvecklas – intellektuellt, emotionellt, och andligen.

De gamla idealen ska inte få hindra mig, jag ska våga drömma nya drömmar och utan att tveka gå dit de leder mig.

Var morgon ny 15 september


Världen består av …

… sagor, inte av atomer.

Det var en gång en sagoberätterska som berättade för andra människor om sitt liv. Alla som lyssnade tyckte att det var deras liv hon berättade om.

När de hörde henne berätta kände de sig inte lika ensamma som förut. När de fick höra att en annan människa hade förlorat ägodelar och avhållna vänner, att hon kände sig ensam, rädd och osäker på sig själv, blev de mindre upprörda när samma sak hände dem.

Eftersom det hade varit så välgörande för dem att få höra historien om en annan människas liv, började en del av dem som lyssnat att själva bli sagoberättare. Och när de berättade om sina liv upptäckte de att det var befriande att få avslöja hemligheter de burit på i åratal och att de dessutom kände sig nöjda med sig själva sådana de nu var …….

Vilka hemligheter kan jag dela med mig av idag ? 🙂


Att du mår som …

… du gör just nu, beror på vilka tankar du tänker.

Goda tankar är som klara färger i en tavla. Negativa tankar är mörka och dystra.

Varje dag målar vi tavlor av vårt liv med våra tankar. Om vi tar ett par steg bakåt och betraktar duken ser vi om tavlan skimrar i ljusa, klara färger eller om den är dyster och livlös som ett mörkt moln.

Våra tankar har förmågan att skänka oss glädje eller sorg beroende på vad vi förväntar oss av omgivningen.

Vi väljer själva hur vi vill att vårt liv skall gestalta sig. Eftersom vi målar en ny tavla varje dag står det oss fritt att ändra på det vi inte tycker om. Kan det finnas något bättre tillfälle än just NU….. 🙂 ?

Är det något jag vill ändra i min tillvaro idag?


För de flesta ….

…. normala människor innebär det här med att dricka alkohol … feststämning,  mysiga middagar, trevlig sällskap och att fantasin fullkomligen flödar.

Det betyder en befrielse från bekymmer, tristess och oro. Det är glatt umgänge med vänner och en känsla av att livet är gott.

Men så var det INTE för alkoholisten under den där sista tiden av tvångsmässigt drickande.

De gamla njutningarna var helt borta. De var endast minnen. Aldrig kunde alkoholisten på nytt fånga de härliga ögonblicken från förr. Han/Hon hade en envis längtan efter att få njuta av livet så som de en gång fått göra och var besatt av tanken att något nytt under skulle ge dem kontroll och pånytt låta dem njuta av livet på det sättet.

Det blev alltid ännu ett försök – och ännu ett misslyckande.

jag tycker att denna text, tagen ur Stora Boken, på ett väldigt tydligt sätt visar och beskriver denna själsliga åkomma, alkoholism – fysisk allergi och mental besatthet. De flesta har varit ovilliga att erkänna sig som riktiga alkoholister. Ingen människa tycker om att tänka på sig själv som kroppsligen och själsligen olika alla andra. Det är därför inte speciellt förvånande att att dryckesbanorna kännetecknats av otaliga fåfänga försök att bevisa att vi kunde dricka som alla andra.

Varje människa som dricker på ett onormalt vis är besatt av tanken att en dag på något sätt och med full kontroll  kunna njuta av att dricka, som alla andra människor. Livkraften hos denna illusion är förvånande. Många håller fast vid den, ända fram till dödens eller vansinnets rand.

Om vi inte benådas av ynnesten att inse att vi har en sjukdom, tar vårt ansvar och inleder arbetet med att hålla oss symptomfria.


Sann ödmjukhet ….

 kommer inte gratis och är ingenting jag själv kan bestämma mig  för att  få och ödmjuk är inte heller någonting  jag själv kan bestämma mig för att vara.

Det är resultatet av att jag tittar på mig själv och är villig att förändra och ofta förknippat med stor ansträngning och stort mod.

När jag av egen kraft anstränger mig att vara ödmjuk – det jag tror är att vara ödmjuk – är undfallande, backar i diskussioner, sväljer och ler, villig att ge upp o inte tar strid, agerar återhållsamt för att verka balanserad, uttrycker min medvetenhet om mina begränsningar  och är en ”god” människa —– då spelar jag.

All den kraft som går åt till detta spel, tar förr eller senare slut och då exploderar mitt tålamod i raseri alternativt leder det mig in i någon form av depressionsliknande tillstånd.

Den ödmjukhet jag tillskriver mig och jag ”spelar” av egen kraft är den falska.

Sann ödmjukhet ligger i betraktarens ögon, jag kan inte se min egen, men jag ser din 🙂

Sann ödmjukhet är att vara fri från rädslor, fri från att låta mina rädslor styra mig och då jag vågar lämna över utan att själv försöka styra allt . Den kommer av att jag ser vilka mina rädslor är och på så vis också gör dem mindre, den är liksom min andliga status en färskvara som jag måste arbeta med.

Vad kan jag göra för att bli en bättre människa för mig själv och andra ?


%d bloggare gillar detta: