Man inser till slut …

… att det inte finns något förhållande som ständigt är lika fullkomligt, och det skall det heller inte göra.

Vare sig vi är tonåringar som är förälskade för första gången eller föräldrar som varit gifta i tjugo år, kan vår samvaro kännas som ett tvång om vi inte aktar oss. Vi kan mista självkänslan så att vi inte känner oss fullkomliga annat än när vi är tillsammans med den andra. Vi kan hamna i ett totalt beroende av den viktigaste människan i vårt liv.

Men vi måste komma ihåg att man inte är en god partner i ett parförhållande om man inte känner sig som en hel människa själv. Vi måste vara öppna för förändringar i omgivningen, hos våra nära och kära och framförallt hos oss själva, för att känna oss som hela människor.

Först måste vi lära oss att vara oss själva och att kunna välja själva. Vi måste våga göra saker och ting. Så enkla saker som att ta en promenad själv och känna dofterna i naturen.

Att vara mig själv innebär att jag låter min egen värld möta mina närståendes värld, istället för att bara lita på att någon annan ska skapa en värld åt mig.

Är jag min egen lyckas smed? Kan jag dela med mig?🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: